Mitt Uppdrag (Y)

Klockan var 06:00. Planet hade lyft från Arlanda. Det var fortfarande mörkt, solen skulle inte komma upp på två timmar. Resan i planet kommer att ta tolv timmar. Jag satte på mig mina hörlurar och bara väntade på vad jag hade framför mig. Det hade gått några timmar, jag visste inte hur många men jag kände att det var nära. Solen hade gått upp nu. När jag steg ur planet kände jag värmen bölja in på mig. Jag kunde känna att det var mitt på sommaren.

Jag gick till flygplatsen från avstigningsplatsen från flygplanet för att hämta mitt bagage. min svarta kostym alstrade så mycket värme, fast jag bara hade befunnit mig i solskenet i bara några minuter droppade jag av svett.

När jag hade hämtat mina väskor från bandet stod en svartklädd man med solglasögon som vinkade till mig för att få uppmärksamhet. Han sa: “Den här vägen.” Han började gå mot utgången och jag efter. Han öppnade dörren till en svart limosin. Jag klev in och såg en äldre man i grå kostym som sträckte fram handen för att hälsa. Efter välkomnandet tog han ett beigt kuvert där det låg en USB-sticka med ett litet brev i. Han gav det till mig och sa: “Lycka till.” Bilen stannade och jag klev ut. Värmen böljade över mig igen, jag gick mot den stora porten bilen hade stannat utanför. Det kom ut en asistant med en vagn som vänligt assisterade mig till mitt rum. “Väskorna tar vi hand om sir” sa han. Jag gick upp till mitt rum, la mig på sängen. Jag var tvungen att packa upp mitt bagage. Det här skulle bli min temporära bas. Jag hade med mig min vapenväska. Jag var osäker på om jag skulle behöva använda den men jag förberedde mig för allt. Jag tog på mig axelhölstren och laddade mina två Berreta M9. Jag lade tillbaks vapenväskan i min garderob och fortsatte packa ur. Solen började gå ner och klockan slog nästan 18:00. Jag skulle äta ute den kvällen men visste inte var. Jag gick till en italiensk restaurang som hette Visoletto. När jag hade ätit gick jag hem och la mig och somnade.

Jag vaknade nästa dag av att min väckarklocka väckte mig. Klockan stod på 06:02 och jag steg upp och klädde på mig min utrustning, jag tog på mig min skottsäkra väst och tog på mig mitt axelhölster under min gråa kavaj. Jag gick ner till porten där jag blev lämnad.

Det rullade in en svart Range-Rover samt en svart Rolls-Royce. Bakdörren till Rollsen öppnades och jag klev in. Där satt en annan man med solglasögon som jag blev introducerad till min kollega, det var han jag skulle samarbeta med under hela operationen.

Vi hade nu anlänt utanför direktörens slott. Vi skulle ta oss in i slottet genom att klättra in genom avloppsrören som ledde ut till sjön. Slotten var alldeles för välbemannat för att ta sig in genom entrén. Vi klev ur bilen 700 M från slottet och påbörjade uppdraget. Vi hade nått avloppets slut och började såga upp gallret.

Det var ett stort system men vi hade planerat detta länge så det krävdes att vi skulle kunna vägen utantill. Vi hade tagit oss till det stället vi skulle ta oss in i huset och om vi hade gjort rätt skulle vi komma upp genom det nedre spa-anlägningen. Vi började lirka upp vattenledningen och lyckades få upp ett så stort hål att vi kunde kråla oss igenom. Vi rapporterade till basen att vi var inne. Basen konfirmerade genom walkie talkien. Vi tog oss upp mot övervåningen som var späckat med vakter. Vi hade fått i uppgift att oskadliggöra alla fientliga föremål. Vi planerade upp hur vi skulle ta oss till konferensrummet där direktören höll till. Jag gick fram bakom den första vakten och fick användning av all min militärträning. Adrenalinet flödade när jag oskadliggjorde vakten. Jag såg min kollega göra samma sak. Vi gömde kropparna och fortsatte uppdraget. Huset var exklusivt och det syntes attdirektören inte saknade pengar, han hade gott om resurser. Huset glänsde av de stora guldfärgade väggarna med stora sällsynta tavlor. Rummet vi var i var entrén som kändes som om det var lika stort som en handbollsplan. Trappuppgången till den övre våningen var uppdelad så att trapporna möttes vid det sista trappsteget. När vi kom upp från trappuppgången kom vi till en stor lokal som var ägnad åt underhållning. Där fanns allt en man kunde drömma om. Rummet var täckt med vinröda heltäckningsmattor. Och fanns en bar i mitten av hela rummet som omringades av en levande eld. Där fanns ett område som enbart var ägnat åt poker, blackjack och massa annat. Rummets tystnad fylldes med Blues låtar som passade precis in i miljön man befann sig i. Vi gick igenom lokalen och fortsatte mot konferensrummet. VI rapporterade till huvudkvarteret att vi befann oss tjugo meter från målet. Längst bort i korridoren var det mörkt och ovälkomnande. Det var dörren till konferensrummet där målet befann sig. Vi gick in men var för vår förvåning helt tomt. Vi misstänkte att detta är en fälla, självklart kan det inte bara vara så enkelt. Vi rapporterade till huvudkvarteren att målet fortfarande var vid livet. Vi förklarade vad som hände genom radion och bad om att spåra målet.

Huvudkvarteret rapporterade tillbaks för att berätta vart målet befann sig och vi gav oss iväg med direktörens Aston Martin DBs och begav oss iväg till. Vi fick uppgifter om att målet befann sig på ett av flygfälten i närheten. Nu befann vi oss nära ett flygfält där vi uppfattade att målet befann sig. Vi körde in på flyfältet och som vi trodde stod det ett matt-svart privatjet som väntade får att få tillstånd att lyfta. Vi var tvungna att improvisera. Vi tog tillfället i akt och kättrade ombord på planet och inväntade målet. Planet var lika exklusivt som huset direktören bodde i. Det var klätt med beige läder på alla paneler i passagerarsätena. Konturerna var fyllda med bokträ som glänste i planet. Vi hörde genom radion att målet var i rörelse. Vi tog plats och förberedde för det värsta. Vi var tvungna att skynda oss för att förhindra att planet lyfte. Där såg vi direktören i beige kostym omringad av tre stycken livvakter alla klädda i svart kostym och solglasögon. Vi väntade tills de alla tog plats i planet och tog hand om livvakterna en efter en.

nu var det bara direktören kvar som stog längst bak i planet och tryckte sig mot väggen. Vi valde att arrestera direktören istället för att oskadliggöra honom.

Uppdraget var nu officiellt slutfört och vi fick eskortera målet tillbaks till Stockholm och där slutar min historia om mitt uppdrag.