Biografi - Felix Husak

Biografi

Jag heter Felix Husak, bor i Stalonien och har nyligen fyllt 62 år. Jag är ensamstående efter min skilsmässa med Anna. Vi var tillsammans i 40 lyckliga år men efter att vårt land omvandlades till en diktaturstat fick det konsekvenser även för mitt äktenskap med Anna. Vi fick plötsliga problem med ekonomin.  Den uppfostran vi kunnat ge våra två barn före övergången till diktatur, blev allt svårare att ge pga diktaturstatens inblandning i människornas privatliv. Saker som vi var överens om innan gick plötsligt inte hålla med varandra om. Anna hade ett jobb på partkansliet nära maktledningen och delade sympatier med sin arbetsgivare. På min arbetsplats växte bland arbetskamraterna ett förakt mot maktledningen och ett hemligt motstånd mot det nya styret i staten byggdes upp. Olikheterna i våra politiska åsikter skiljde sig alltför mycket åt, grälen blev fler och allvarligare och vi bestämde oss för att separera. Våra barn som blivit vuxna gick under tiden ut gymnasiet och reste till Holland för att jobba på ambassaden i Amsterdam. Jag fick inte lämna mitt land på grund av den styrande diktaturen vilket hindrar mig från att träffa mina barn.

Innan diktaturen var allting annorlunda. Jag steg upp tidigt på morgonen för att  åka till jobbet där jag arbetade på ett kärnkraftverk som elektriker. Jobbade skiftesarbete i 8 timmars-pass och sedan åkte hem till mina barn för att laga mat.

Jag hade flera intressen som jag hade tid till och motivation för att fortsätta med. Jag spelade tennis regelbundet och kunde motionera när jag ville för att fortsätta få vara frisk. Men sedan ett och ett halvt år tillbaks har jag inte kunnat ägna mig åt något av dessa på grund av att diktatorn förklarat landet i undantagstillstånd och förbjudit all vistelse utanför huset efter arbetstid, utan tillåtelse i förväg.

Till en början hade jag kontakt med båda mina barn och även Anna men efter en tid blev all kommunikation över telefon och datorer, förbjuden. Det var bara lagligt att tala med människor öga mot öga. Aldrig tillåtet med samlingar över tre personer, i samma lokal. Staten hade genom tjallare och övervakningskameror, total kontroll över hela befolkningen. Större antal än tre personer på samma plats, betraktades som en folkmassa under demonstration och säkerhetspolis kom omedelbart till platsen och grep alla i lokalen, tog dem till ökända fängelser, arresterade dem och utsatte de för förhör och tortyr.

Jag hade fått nog och måste fly. Fly till friheten och mina barn.

När jag väl hade bestämt mig för att påbörja min flykt började arbetet med en flyktplan. Jag spenderade all min tid åt att planera för flykten vilket tog flera månader. Jag insåg till slut att jag var tvungen att fly illegalt. Jag hade spenderat månader åt att stå i kö för att få tillstånd för att lagligen få lämna landet permanent, men diktaturen förhindrade effektivt att sådana ansökningstillstånd beviljades för all utom för särskilt utvalda i kretsen närmast partiapparaten. Det gick att muta någon tjänsteman vid myndigheten som beslutade om utresetillstånd men det var alltför riskfyllt. Flera jag kände som försökt muta sig till ett tillstånd, satt nu i fängelser runt om i landet. Efter en hel månads planering kunde flykten börja och jag gav mig iväg med en lätt packning bestående av färdkost, pass, personliga värdesaker och lite kläder. Jag  anlände till slut Holland med buss tillsammans med andra landsmän som tagit samma beslut som jag.

Jag hade nu anlänt Holland med bussen utan några som helst problem, bussen vi åkte med var i ett bra skick och hade blivit accepterad vidi tullen till Holland vilket var avgörande för resan. 

Nu hade jag stigit av bussen för att åka direkt till ambassaden och söka asyl efter att ha flytt från mitt hemland. Asylprocessen tog några månader och väntetiden spenderade jag på ett särskilt boende för asylsökande. Min ansökan blev till slut beviljad av Hollands regering och samma dag som jag fick beskedet, meddelade jag mina söner om det goda beskedet och blev upphämtad av dem med bil utanför asylhemmet-men nu som en holländsk medborgare. Nu lever jag här tillsammans med mina barn och jobbar som elektriker för en entreprenör på ett företag som heter HHL.










Yosefs respons: Du har skrivit en bra text som hade väldigt bra innehåll, du fick med alla delar och förklarade varför du lämnade Stalonien och vilka problem du stötte på. Din text är trovärdig och jag själv har läst flera artiklar om liknande händelser. Du använder ett bra språk.